För ett par år sedan var jag kattvakt i London i några veckor. Det tog lång tid för mig att kunna smälta mängden människor på tunnelbanan. Jag hade vant mig av med den typen av social och visuell stimulans. Flodvågen av folk dränkte min hjärna.
Jag minns att jag hörde en intervju med någon i Ebba Grön. Han förklarade någon liknande känsla fast av att vara på landsbygden. Att han fick panik och snabbt behövde ta sig till närmaste tätort.
